Närvarande:
Karin Swärd
Stanley Sjöberg, pastor i Centrumkyrkan, Sundbyberg (ekumenisk kyrka)
Helena Löfgren, beteendevetare och sektexpert (Läs hennes reportage från rättegången 2004)

Man lyssnar först på Åsa Waldaus predikan, som handlar om synd och straff.

Malou frågar varför straff och lydnad är så viktigt? Hon tycker det är svårt att förstå allt prat om straff och synd. Var är kärleken?

Stanley Sjöberg har svaret: ”Det där är en missuppfattning och feltolkning av gamla testamentet, men inte ens där hör det hemma. Det är i stället en sorts maktambition som en del pastorer har. De vill krossa, hota och förnedra människor med en Gudsbild som inte är förankrad i Bibeln utan i ett auktoritärt system.”

Malou undrar varför man söker sig till den här lilla församlingen med ca 100 medlemmar. Känner man sig sedd, behövd där?

Stanley: ”Samma system finns också i diktaturer, företag och politiska grupper - att allt är så fantastiskt i vår grupp, men bryter du mot våra regler så är du förbannad. Så länge du är lojal då är du upphöjd, ett auktoritärt sätt att styra människor.”

Helena tycker att det som Stanley säger blir väldigt tydligt i filmen. Hon jämför med relationer där kvinnan misshandlas av mannen - det börjar med kärlek, som senare övergår till skuld, skam, rädsla osv, som skapar förvirring. Det blir en känslomässig berg- och dalbana som slår ut förnuftet, och misshandlade kvinnor tror ofta att mannen är den enda som kan hjälpa och att utan honom skulle allt gå fel.

Malou hade frågat Åsa hur man vet att det är andens röst för i en sådan här sekt tror man ju att det är så, man ifrågasätter aldrig det.

Helena jämför med Moon-rörelsen, där hon själv varit med. Moon påstår sig vara en ny Messias som skall slutföra Jesus uppdrag - så han är självklart den som Gud talar genom. Och i den här gruppen finns ju en förhistoria som bekräftar att Gud talar till dem - Helges första hustru dog ju - alltså blev det som Gud sagt.

I alla dessa rörelser tillskriver man slumpmässiga handlingar en gudomlig kraft (= manipulation genom mystik) som tecken eller bevis från Gud och ger ledaren auktoritet.

Stanley säger att Knutby tack och lov är ett undantagsfall. Han jämför med Lewi Pethrus som sa: Pröva varje människa som påstår sig handla på Guds vägnar!

Helena tycker det är viktigt att påminna om att man enligt Eva Lundgrens bok införde ett teokratiskt styre flera år innan mordet, dvs det apostoliska ledarskapet, och det fanns profetior som var bäddat för detta.

Förstod Karin att man kan känna lycka och gemenskap i det här klimatet?

Karin berättar att alla var glada och till en början översvallande trevliga. Men snart började vi se och känna att det fanns två ansikten, dels det här jättetrevliga och allt verkar så bra, dels träffade vi avhoppare som gav en helt annan bild. Och när vi lyssnade på predikningar som stämmer med avhopparnas bild, då kände vi att det här är mycket mer komplicerat.

Karin satt och hörde i hörlurar vad Åsa sa, men sedan förnekade Åsa att hon sagt det. Och vid förfrågan förnekar hon demonutdrivning trots att hon själv predikar om att dom gör demonutdrivningar. Men då man påpekar det säger hon att det var 10 år sedan och det var ju inte så bra. Helena tycker det är självklart att man kan göra misstag. MEN, dom har ju inte gjort upp med det här förflutna. Senast vid en konferens härom veckan sa Peter Gembeck att allt är Helges fel och det finns ingen anledning att fundera över ledarskapet eller något annat.

Malou hade frågat Åsa varför det blir så allvarligt om man inte vill bo med församlingen längre utan lämnar den? På det svarade hon att det där är en medial konstruktion. Församlingen har ju haft in- och utflyttningar under alla år. Men när Malou säger att dom som hoppat av har känt sig rädda, oroliga och inte mått bra i församlingen medger Åsa att hon kan förstå att hon säkert gjort mycket saker som dom kanske inte tycker om och som skulle behöva redas ut. Därför är hon ledsen att dom inte pratat med henne om det. Hon tycker att det minsta man kan begära är att människor inte går ut och säger sådant som hon inte har en aning om. Hon påstår att hon alltid sagt att människor kan prata med henne om det hon gör.

Malou tycker att det kan man ju hålla med om. Varför pratar dom inte med Åsa Waldau? Fast dom är ju faktiskt så rädda att dom inte ens vågar ställa upp i programmet.

Stanley säger: ”Innan mordet hade jag kontakt med föräldrar som var förtvivlade för att det var så slutet och sekteristiskt. Dom fick inte ens ta kontakt med sina egna barn. Sedan vet jag att man velat tala med Åsa Waldau men hon har nekat. Man har gjort allt. Och jag har flera exempel på att flera pastorer, t ex en kvinnlig pastor som med mycket fin känsla och attityd ville komma nära men fick inte. Den här hårda, brutala, typiskt sekteristiska inställningen som är fruktansvärd har funnits hela tiden.”

Men Åsa säger att dom ljuger.

Stanley: ”Det är hon som ljuger.”

Kan man ha tillstånd av Gud att ljuga? Med skälet att det är för ett gott syfte?, frågar Malou

Stanley: Nej!

Helena svarar: Ja, i Moon-rörelsen kallades det för ”heavenly deception”. Man kan alltså förvränga, undanhålla etc för att rädda mänskligheten. Så jag tror att dom kan göra många saker som dom kanske inte själva ser som lögn och inte kallar lögn utan använder andra ord än vi som är utanför.

Stanley är förvånad att efter en sådan här tragedi ledarskapet finns kvar när de alla menar sig tillhöra pingströrelsen och hela pingströrelsens ledning säger avgå!, annars får ni inte vara kvar i den här kontexten.

Men församlingen tycks ju vilja ha dom kvar? (Då säger Stanley: Tänk om dom skulle gå med på en sluten omröstning?)

Och det har dom gjort, säger Helena, där ledningen fick förtroendet. Malou har också fått flera mail som säger att Åsa har varit fantastisk efter den här händelsen. Och Helena säger då att den här sidan finns väl också?

Men Stanley säger att han känner till så mycket om den här rörelsen och han vet ju även det som Karin Swärd berättar. Hela den här attityden är så skrämmande och framförallt så ödeläggande för kristen tro och - med all rätt - så får dom en sådan uppmärksamhet med det här som gör att många tänker på oss som Knutby. Och om dom hade någon heder i kroppen kvar så borde dom avgå.

Du menar att det här stänker över på frikyrkorna?

Ja, för hela kristendomens sak och inte minst frikyrkorna. Dom förstör för decennier framåt. För det här är inte frikyrkans idéer.

Ytterligare några kommentarer från deltagarna i samtalet:

Karin
ville gärna framhålla inslaget från polisförhöret med Sara, där hon berättar om sin långa isolering tillsammans med Helge Fossmo. I och med att Åsa fördömde Sara, måste alla andra göra det också. Sara fick inte vara i närheten av någon annan med sina demoner, som kunde ”smitta”. Åsas ord är lag. Sara måste ha lidit fruktansvärt både av förnedringen och isoleringen.

Helena
tror att det är viktigt att säga att man inte ska betrakta människorna i Knutby-församlingen som onda eller korkade utan det är säkert många fina människor, men det har gått fel med den här gruppdynamiken.

------------------------------------

Kommentarer till filmen ”Vägen hem”:

Trots att vi som jobbar för FRI har lång erfarenhet av hur olika manipulativa rörelser kan bete sig, tycker vi att den här församlingen har ett ovanligt barnsligt beteende. De lever i och uppträder som i en fantasivärld, där allt är möjligt därför att det inte är på riktigt. Därför får man svårt att ta det som händer i Knutby på allvar. Frånsett det hemska i all skada de åsamkar människor anser vi också att deras uppträdande i övrigt är ovärdigt vuxna människor.

Filmens viktigaste tydliggöranden enligt vår uppfattning:

• Hur enkelt det är för en karismatisk, målmedveten människa att få någon dit han/hon vill.
• Hur lätt det är att låta sig manipuleras.
• Medlemmarnas lojalitet till sina pastorer, vana vid att underordna sig, ljuga, hålla masken och hålla varandra om ryggen, exempelvis -

- För att förringa betydelsen av att Helen och Alexandra blivit mördade och Daniel nästan blivit dödad på uppdrag av en pastor i församlingen upprepar den ena pastorn efter den andra i sina predikningar temat om församlingens ”längtan hem”, dvs dödens befrielse från jordelivet i utbyte mot paradiset. (Hur nu Helge Fossmo hade tänkt sig att hamna där?)

Glöm aldrig att i den anda som råder i Knutbyförsamlingen växer och frodas nya manipulatörer.

Åter till startsidan                                            Tillbaka