Coaching och lekmannaterapi
– en modern väckelse?

Av Anne-Christine Hornborg

Anne-Christine Hornborg är professor i religionshistoria vid Lunds universitet.

Hon har sedan länge haft ögonen på vad hon på ett seminarium 2007 kallade ”icke-konfessionella sektoida organisationer”, dvs företag som – ”ofta med hjälp av pseudoventenskaplig rappakalja” – säljer terapi och personlig utveckling. Nu har hon samlat sina erfarenheter i en mycket angelägen bok.

FRI:s recension

Coaching och lekmannaterapi – en modern väckelse?

Är svenska folket sekulariserat? Det betvivlar Anne-Christine Hornborg i den bok som kom ut i mars 2012. Lekmannaterapin och coachingen har skapat en modern, förtrollande väckelse som kan skapa starka känsloupplevelser hos deltagarna precis som visst religiöst utövande.

Lekmannaterapi Varför blev livet så här? Varför just jag? När det känns främmande att vända sig till religionen för att få hjälp i en kris, vart går man numera? Hornborgs bok handlar till stor del om hur en marknad försöker tillgodose vårt allmänmänskliga behov av tröst t ex genom alternativ och komplementär medicin. Coaching och lekmannaterapi har definierats av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, som ”en samling tekniker som skapats för att öka intellektets förmåga att påverka kroppsliga funktioner och symptom”.

”Diplomerad” Hornborg har valt uttrycket lekmannaterapeuter för den stora grupp som är ”egencertifierade”. De olika terapiföretagen har själva hittat på benämningarna diplomerad, certifierad eller auktoriserad. De kan ge intryck av att tjänsterna står under tillsyn av någon myndighet, vilket är helt fel.

Coaching var redan på 1990-talet etablerad på ledarskapskurser. Regeringen beslöt 2009 att satsa tre miljarder kr på att upphandla 1500 jobbcoacher till landets arbetsförmedlingar. En del företag ändrar följaktligen sin terapiverksamhet till coaching där lönsamheten finns. Vem som helst kan kalla sig terapeut eller coach. Man utsätter de arbetslösa för ett storskaligt experiment.

AKM Intresset för alternativ och komplementär medicin, AKM, är särskilt högt i Sverige. Behörighetsutredningen tillkom 2009 för att se över legitimitet och behörighetsregler för personal inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst. Uppdraget omfattar inte coaching utan endast lekmannaterapi. Näringsfrihet och patientsäkerhet hamnar i konflikt i utredningens förslag. Legitimerade psykologer har protesterat och anser att det innebär stora risker att tillåta icke-legitimerade utövare att behandla t ex depression.

”Lösningen” En människa i kris är ofta beredd att pröva vilken kur som helst. En lidande eller arbetssökande förespeglas en ”quick fix”. Om kuren inte lyckas är det individens eget fel. Att misslyckandet kan bero på själva metoden, på dåliga arbetsplatser eller andra problem negligeras helt.

Påstått helande riter förvandlas till tjänster med ett pris. Befrielse från lidande och motgångar kan erbjudas som vilken vara som helst. Man vill sälja metoder som sägs förbättra individens hälsa, självutveckling eller ledarskap.

Likhet med sekter När någon säger sig ha fått hjälp genom ett AKM-företag kan förloppet vara mycket likt en religiös omvändelse som den beskrivs av en religionspsykolog som Hornborg citerar. Samma gäller även ofta när någon värvas till en destruktiv sekt, inser den som har erfarenhet av sådana:
1. En person hamnar i kris och nätverket kring hen kraschar.
2. Hen värvas av en ”troende” eller söker sig till en person eller företag som åtar sig att hjälpa mot en ofta hög avgift.
3. Riter för förvandling av personligheten. Kan skapa ett euforiskt glädjerus.
4. Mission. Hen får uppgiften att sprida rörelsen, ev efter utbildning.

Andliga projekt Från sekularisering går man till en sorts sakralisering. Det är OK för många att säga: Jag är andlig men inte religiös. Men Hornborg varnar för att den nya andligheten istället blir ett piller som människor (oftast kvinnor) lockas att ta för att tjäna marknaden och politiska intressen. Det ”sakrala” jaget ska formas tillsammans med coachen. Målet är att bli framgångsrik och effektiv. Den inre potentialen betonas. ”Bli den du är” säger HumaNova.
Intresset för personlig utveckling som ett andligt projekt speglas i en del av de svenska coachföretagens kurser där man framhåller skillnaden mellan religion och andlighet. Det gemensamma budskapet på dessa företags hemsidor tycks vara att andlighet förenar mänskligheten medan religion skapar konflikter och våld.

New age växte fram under 1960-talet. Då var man mot auktoritetsstyrning, stelnade hierarkier och ökad kommersialisering. Från 1990-talet har New age istället inlett ”ett symbiotiskt förhållande till näringslivet och marknaden” och förvandlats till individens blickande inåt mot sig själv. T o m ledarskap blir först och främst en fråga om att kunna leda sig själv och bestämma livets färdriktning.

NLP Flera företag som Hornborg studerat använder sig av NLP, neurolingvistisk programmering. Begreppet programmering laddas med en ny positiv innebörd: Individen kan programmeras om – som en dator – med ett nytänkande som kan ge bättre livsvillkor. Kritiker menar att det inte finns någon vetenskaplig dokumentation som stöder NLP. Det är fråga om en mycket heterogen och ofta lönsam verksamhet. En framgångsrik förespråkare för NLP, Anthony Robbins, kan t ex samla 14.000 personer i London till kursen ”Frigör din inre kraft” och få en stor majoritet av publiken att gråta över sina eländiga, ofullbordade liv och bli mottagliga för läran.

Mindfulness är en annan teknik där det finns vetenskapliga studier som visar tydlig stressreducering. Allt hänger naturligtvis på vem som lär ut respektive utövar den. Mindfulness-konceptet har blivit populärt bland coachingföretagen. Tekniken har sitt ursprung i buddhism men det talas sällan om. Den är en av många asiatiska religiösa riter som rensats från etik och religion.

Anne-Christine Hornborg har i sin strävan att vara vetenskaplig valt bort att stå ansikte mot ansikte med människor som drabbats av felbehandling. Hennes seriösa arbete förlorade på så vis en viktig dimension och väckte inte den debatt som boken absolut förtjänar.

Ingrid Rost